Orsaker

Genom historien har man spekulerat i olika orsaker till stamning. I modern tid har man ffa sökt orsaken till stamning i biologiska eller psykologiska teorier och förklaringsmodeller. Här är det viktigt att betona att psykologiska fenomen inte är en grundorsak till att man stammar, utan kan vara en konsekvens av att man stammar. 

Man stammar alltså inte pga att man har en nervös läggning. Däremot kan stamningen leda till att man blir nervös i vissa talsituationer. Eftersom stamning kan debutera ganska plötsligt kanske man söker orsaken till att ett barn börjar stamma i någon yttre händelse som har påverkat barnet psykologiskt, t ex att barnet har blivit skrämt eller råkat ut för någon traumatisk händelse. Sådana förklaringar till stamningsdebuten är osannolika som grundorsak.

Vi tror att barn som börjar stamma föds med en predisposition eller ett anlag för att börja stamma, dvs vem som helst börjar inte att stamma pga en traumatisk händelse. I 50-60 % av fallen brukar det finnas någon eller några i familjen eller släkten som stammar.

I dagsläget söker man grundorsaken till stamning i biologiska och ffa neurologiska teorier. Att tala är oerhört komplext och kanske det svåraste vi människor lär oss. Talet involverar någonstans mellan 100-150 olika muskler i talapparaten. För att talet ska kunna fortgå utan problem måste dessa muskler koordineras i ett smidigt samspel.

Att tala inbegriper även en språklig planering av det man vill säga. Personer som stammar har inget problem att planera vad de vill säga, däremot kan de ha svårigheter med själva utförandet eller igångsättningen av talet. Planering och utförande av tal sker i ett komplex samspel mellan olika områden i hjärnan. Pga detta komplexa neurologiska samspel har man ännu inte kunnat fastställa exakt vilket eller vilka områden som orsakar stamningen. Förhoppningsvis kan fortsatt forskning ge oss det definitiva svaret på stamningens gåta.